Nu när jag ändå är i gång igen kan jag inte sluta skriva. Det här inlägget blev inte långt, men jag ska skriva lite kort om något jättehärligt som hände igår: Jag fick äntligen träffa min underbara före detta handledare när jag hälsade på IVAS för att gratulera henne på födelsedagen. Hon blev överlycklig av att se mig och hela jag fylldes av en underbar varm känsla jag inte upplevt på länge. Jag berättade om hur mitt liv ser ut idag och om mina föreläsningar för henne, sedan fick hon berätta lite om hur hennes liv ser ut idag. Hon frågade mig om jag hade nytta av någonting jag lärt mig på hennes lektioner och jag svarade sanningsenligt att allting är tack vare henne. Utan hennes underbara lektioner hade jag aldrig kommit så långt som jag gjort. Vi talade längre än jag vågade hoppas och jag blev nästan tårögd av lycka när jag fått tala en stund med henne. Det var så skönt att få berätta allting och få höra om vad hon gjort. Hon blev självklart glad för min skull och jag blev så glad över att se henne så glad. Jag trodde aldrig någon skulle bli så glad över att se mig, men det blev hon. Som avslutning på vårt samtal gav jag henne en födelsedagspresent som hon älskade; boken "De fem sista gudinnesystrarna" som var mitt projektarbete mina två sista gymnasieår. Tack för att jag fick träffa dig igen och för att du fortfarande tänker på mig. Jag tänker på dig varje gång jag föreläser. Hoppas vi ses snart igen! Ha det bra! Massa kramar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar