Nightwish!

Hej igen! Nu när jag ändå sitter vid datorn ska jag ge er lite musik att lyssna igenom. Ifall det blir fler musikinlägg ikväll får vi se, men vi börjar med Nightwish. Jag lovar att ni kommer att älska dem om ni gillar opera. Tarja Turunens röst är så himla trollbindande! Jag bara älskar hennes vackra utseende och underbara röst!

Legend of Zelda!

Nu när jag var inne på YouTube hittade jag några avsnitt av en TV-serie jag har velat följa sedan barndomen: "Legend of Zelda"! Hjälp, vad glad jag blev! Jag föll för serien med en gång. Jättemånga säger att den är så dålig, men jag verkligen älskade den. Jag har velat se den sedan innan jag började skolan och nu har jag äntligen sett några avsnitt. Den var verkligen underbar. Nu börjar jag även förstå varför folk påstår att jag påminner lite om Zelda. Om ni inte sett den - GÖR DET!

 

Bakning med Resursteamet!

Nu när jag väl är igång är det väl dags att fortsätta, för risken är stor att pausen blir lång igen. Jag tänkte bara visa er en bild ifrån Resursteamets bakningsgrupp som hade premiär för en vecka sedan. Min kontaktperson Malin, min vän Emanuel och jag bakade citronkladdkaka. Jag var lite skeptisk först, men det var riktigt gott och blev populärt hos alla. Det var jättekul att testa något nytt och kakan var god.

Förberedelse inför föreläsning!

Hej på er! Allt väl? Med mig är det väl bra, förutom att jag är lite trött. Nu var det ett tag sedan jag bloggade här, men jag har haft så fullt upp med annat. Teater, läkartider, bakningsgrupp, föreläsningsförberedelser, etc. Aja, jag ska försöka bättra mig med bloggandet. Igår var jag i Sickla på deras Resursteam tillsammans med Eveline. Vi ska snart ha en föreläsning tillsammans, så vi gick igenom vad vi anser är viktigt att ta upp under föreläsningen. Det kommer att handla om våra funktionshinder. Vi har olika diagnoser och erfarenheter, men det blir nog bra.

Eveline och jag möttes upp i Gullmarsplan, där vi sedan åkte mot Slussen och tog Saltsjöbanan till Sickla. Jag blev presenterad för personalen och blev bjuden på en kopp te, sedan satte vi oss i ett privat rum för att tala i enrum. Vi fick ett varsitt anteckningsblock och skrev ner vad vi ansåg viktigt att ta upp. Personalen kom till och från in för att se hur det gick för oss, vilket bara var trevligt. Eveline och jag berättade lite om våra erfarenheter och diagnoser, sedan om att det finns så många "specialpedagoger" som inte har någon aning om vad funktionshinder är. Som ni förstår anser vi att det är illa att det finns så lite kunskaper, så meningen med föreläsningen är att vi ska föra över våra erfarenheter och kunskaper till andra. Det finns inget bättre sätt att lära sig om funktionshinder på än att lyssna på oss som faktiskt lever med det. Att föreläsa för Resursteamet ska bli jätteroligt.

Mer om detta kommer dock inom kort. Jag jobbar just nu med en PowerPoint-presentation som jag ska visa Eveline om en vecka. Aja, mer om detta kommer inom kort. Nu är jag åtminstone tillbaka på bloggen tillfälligt. Vi hörs snart igen!

 

Min livshistoria!

Hej på er! Allt väl? Med mig är det väl okej, men jag är ganska trött. Jag har förbaskat ont i tandköttet, så mamma ska försöka få en tid hos tandläkaren. Usch, inte roligt! Aja, det är ändå nödvändigt. På det stora hela har jag dock haft en lyckad vecka. Jag har haft teater, varit med vänner och varit på Resursteamet. Ikväll har jag tänkt skriva lite om mig själv här på bloggen, men utan att gå in på detaljer. Tyvärr är jag dålig på att beskriva mig själv, så jag ska istället försöka berätta lite kort om min historia och mina erfarenheter. Som avslutning kommer jag att berätta om hur jag hamnade på Resursteamet, där jag går tre dagar i veckan.

När jag var nästan sju år gammal fick jag diagnosen Asperger Syndrom, men utan att någon sa det. Ingen i min omgivning nämnde dock någonting om diagnosen, så jag placerades bara i liten klass utan att någon sa något om varför. Idag när jag ser tillbaka kan jag dock förstå varför ingen berättade någonting för mig då. När man är barn vill man oftast vara som alla andra, därför berättade ingen om min diagnos. Mina första år på lågstadiet trivdes jag varken bra eller dåligt i skolan, men jag hade åtminstone bra lärare. Vår klassföreståndare gjorde ingen stor sak av att man var funktionshindrad, vilket kändes riktigt bra. Allting vi gjorde var ju dock detsamma som de övriga klasserna, skillnaden var bara att vi hade fler resurser. Jag tillhörde dock inte någon av dem som behövde mer hjälp, jag behövde mest lugn och ro. Det märktes tidigt att jag hade en stor talang för svenskan och när jag väl lärde mig läsa behärskade jag böcker som var för äldre barn/ungdomar. Det var en bra skola jag gick i under låg- och mellanstadiet. Lärarna var snälla och resurserna var stora. Det var ett bra ställe och jag trivdes.

Med högstadiet var det dock en helt annan sak, trots att det var en Asperger-klass. Det var nu jag fick höra att jag hade Asperger Syndrom, men lärarna kallade det bara för handikapp och inte mer än så. Jag blev otroligt frustrerad och provocerad av detta, vilket ledde till att jag skämdes för min diagnos. Jag vägrade gå ut med den och hade svårt att se fördelarna i diagnosen då alla bara talade om de stereotypiska kriterierna. Det var en hemsk period i skolan från sjunde till nionde klass. Det var stor favorisering kring vissa elever, det var tillåtet med mobbning, det var strikta regler, det var falska löften, opedagogiska lärare och aldrig kunde undantag göras. Med andra ord var högstadiet en fruktansvärd tid.

På gymnasiet trivdes jag dock bättre. Det tog inte lång tid för mig att landa första året och jag trivdes bra, trots att jag inte hade så många vänner i början. Här kändes dock lärarna mer vänliga och pedagogiska, vilket fick mig att känna mig alltmer som en människa och mindre som en diagnos. Mitt favoritämne blev snabbt svenska eftersom jag älskar litteraturhistoria och gick så bra ihop med svenskalärarinnan, som även var min klassföreståndare de två sista åren.

Efter att ha tagit studenten var jag sysslolös ganska länge, men fick hjälp av LSS att hitta en sysselsättning. Vi kollade först på de dagliga verksamheterna MISA och Fridagruppen, men ingen av dem kändes som någonting för mig. Tillslut hittade min LSS-handläggare Resursteamet i Alviks strand, vilket har visat sig vara ett bra ställe. Jag kände med en gång att jag hittat något jag skulle trivas med, så jag fick börja ganska fort efter mitt första besök. Nu är det drygt ett år sedan jag började och jag trivs jättebra fortfarande, om inte bättre än från början. Jag har hittat många kontakter och bekanta från förr i tiden sedan jag började här. De första bekanta jag träffade var Pernilla och Sara, som gick i min klass under lågstadiet. Jag hade aldrig förväntat mig att träffa dem här, men så blev fallet. Sedan träffade jag även Khansa, som är vän till en av mina bästisar. Bara för några veckor sedan träffade jag även Emanuel, som också är vän till en av mina bästa vänner. Jag övertalade även en vän att börja på Resursteamet i Sickla.

Det var en kortfattad version av min historia från lågstadiet fram till idag. Jag har även erfarenheter av kontaktpersoner, kortids, Kulturskolans Resurscenter, med fler, men om dem får ni höra någon annan gång. Tack för den här gången.

Oh my goddess, vilken fin cover!

Jag ska snart sova, men håller just nu på att lyssna på låtar ifrån filmen "Trassel". Jag hittade precis säkert en av de finaste covers jag någonsin hört. Underbara röster och nästintill bättre än originalet! Lyssna igenom och säg vad ni tycker.



Nu när jag lyssnar noga måste jag även påpeka att jag tycker att melodin i början påminner om Elin Lantos låt "I Won't Cry". Ifall ni håller med mig eller inte är er ensak, men jag tycker att de påminner om varandra. Lyssna noga och jämför dem.

Kaksin Karkuteillä - Favoritlåtar!

Nu när jag är igång ska ni lyssna igenom de finska versionerna av mina favoritlåtar från filmen "Trassel". För att vara ärlig måste jag säga att "Trassel" är den bästa filmen inom kategorin klassiker sedan "Skattkammarplaneten", som var den sista tecknade bra filmen från Disney. Frågar ni mig är dock 90-talets klassiker de allra bästa, men å andra sidan var det dem jag växte upp med.

Kickoff-vecka på Resursteamet!

Hej på er! Allt väl? Med mig är det väl sådär, jag är väldigt trött. Å andra sidan har jag fått mens, så då brukar jag bli tröttare än vanligt. Aja, imorgon ska jag till Resursteamet igen och det ser jag åtminstone framemot. Förra veckan hade vi en så kallad "kickoff-vecka", vilket innebar att vi fick prova lite annorlunda saker. Själv fick jag jobba en hel del med bloggen, men även med bilder. Alla var inskrivna på olika inriktningar, jag var skriven på "data och media" och kan säga att det jag fick göra var riktigt skojigt. De två första dagarna var jag sjuk, men de övriga dagarna fick jag blogga och även jobba med fotografier i programmet "Photoshop".

Att blogga på deras hemsida är jätteroligt, så jag funderar på att även börja videoblogga där om det är tillåtet. För att vara ärlig överväger jag på att börja videoblogga även på min privata blogg här, men inte visa mig i bild. Vi får se hur det blir med den saken. Jag har även funderat på att köpa en ny mobil, men vi får se med det också. Jag vill nämligen ha en Samsung Galaxy S II i9100, men ska vara snål med inköpen en tid framöver. Tills vidare har jag ju min Ipod Touch att filma med och har precis fått tillbaka min Sony Ericsson-mobil, så om och när jag köper en ny mobil får vi väl se. Nåja, nu ska vi inte komma ifrån ämnet här.

Under onsdagen fick jag blogga en del, så jag skrev kortfattat om min livshistoria samt mina erfarenheter. Det kommer ni även att få läsa om på den här bloggen, men ha tålamod. Jag har övervägt på att skriva en självbiografi, men när jag får tid till det får vi lov att se. I torsdags fick jag jobba en hel del med bilder, vilket visade sig vara jätteroligt. Jag älskar att fotografera och att leka med foton, så det var väldigt lärorikt. I fredags var det en lugn dag, med lite mingel och berättande av vad man gjort under veckan. Mitt blogginlägg blev väldigt populärt, vilket var jätteroligt. Så mycket uppmuntran och stöd har jag inte fått sedan jag gick på gymnasiet. Alla på Resursteamet är verkligen rara och snälla allihop, vilket är bra.

Som avslutning ska ni få se en av bilderna jag skapade med hjälp av photoshop:

Gröna Lund!

Hej på er! Allt väl? Med mig är det väl sådär. Jag skulle åkt in till Resursteamet idag, men blev sjuk. *suck* Aja, det är inte mycket annat att göra än att hoppas på att friskna snart. I helgen var jag helt överaktiv då jag i lördags var på Gröna Lund och igår med en kompis i Kista Centrum. I det här inlägget ska ni få se några bilder från Gröna Lund i lördags. Videoklipp kanske kommer senare, men jag lovar ingenting än. Kommentera gärna och säg vad ni tycker om bilderna. Tack!

The Attic, the Hiding of Anne Frank

Hej igen! Detta blir mitt tredje inlägg ikväll, så jag lär inte skriva fler inlägg idag. Jag har haft en bra dag. Jag jobbade över lite extra på Resursteamet idag, vilket börjar bli en vana. Jag jobbar över nästan varje gång för att jag trivs så bra där. Idag hade vi terminsstart för tjejgruppen. Förra veckan planerade vi lite om vad vi ska göra för saker under hösten, idag såg vi på film. Jag tog med arton filmer, men kanske inte riktigt vad de hade förväntat sig. Många av filmerna jag tog med tillhörde skräck- samt rysargenren, vilket inte var populärt. Jag tog även med filmen ”The Attic, the Hiding of Anne Frank” som jag lånade av Linda förra veckan.

Filmerna som blev mest populära som önskemål blev ”Not Without My Daughter”, ”Tangled” och ”The Attic, the Hiding of Anne Frank”. I slutändan bestämde vi oss för att se "The Attic, the Hiding of Anne Frank", en jättefin film. Jätteförfärligt innehåll med tanke på hur det var i Europa på den tiden, men ändå en jättefin historia. Under filmen talade vi om hur hemskt det var under andra världskriget och hur många människor som dog under de hemska förhållandena. Många stackars människor gasades i koncentrationslägren, andra dog av svält eller sjukdomar. Vi talade även om hur folk, däribland funktionshindrade, behandlades på den tiden. Hade man osynliga funktionsnedsättningar kanske man klarade sig då sådana inte var upptäckta på den tiden. Anne Franks historia är bara en av alla miljoner historier som aldrig får glömmas bort. Anne Frank var bara 15 år gammal när hon dog av fläcktyfus i koncentrationslägret Bergen-Belsen. R.I.P!

De flesta verkade gilla filmen, även om den inte följde de exakta händelserna under Anne Franks tid. På det stora hela var den ganska trogen de verkliga händelserna. Vi talade även om att se filmen "Anne Frank - The Whole Story" någon annan gång då vi har mer tid, för den är ett måste om man tycker om Anne Frank och hennes dagbok. Så fin tjej, med ett så hemskt livsöde! Jag älskar hennes historia, men man blir tårögd och förfärad av vad människan är kapabel till för grymheter. Må alla fina själar finna sinnesro och vila i frid! R.I.P. Anne Frank!

Underbara känsla!

Nu när jag ändå är i gång igen kan jag inte sluta skriva. Det här inlägget blev inte långt, men jag ska skriva lite kort om något jättehärligt som hände igår: Jag fick äntligen träffa min underbara före detta handledare när jag hälsade på IVAS för att gratulera henne på födelsedagen. Hon blev överlycklig av att se mig och hela jag fylldes av en underbar varm känsla jag inte upplevt på länge. Jag berättade om hur mitt liv ser ut idag och om mina föreläsningar för henne, sedan fick hon berätta lite om hur hennes liv ser ut idag. Hon frågade mig om jag hade nytta av någonting jag lärt mig på hennes lektioner och jag svarade sanningsenligt att allting är tack vare henne. Utan hennes underbara lektioner hade jag aldrig kommit så långt som jag gjort. Vi talade längre än jag vågade hoppas och jag blev nästan tårögd av lycka när jag fått tala en stund med henne. Det var så skönt att få berätta allting och få höra om vad hon gjort. Hon blev självklart glad för min skull och jag blev så glad över att se henne så glad. Jag trodde aldrig någon skulle bli så glad över att se mig, men det blev hon. Som avslutning på vårt samtal gav jag henne en födelsedagspresent som hon älskade; boken "De fem sista gudinnesystrarna" som var mitt projektarbete mina två sista gymnasieår. Tack för att jag fick träffa dig igen och för att du fortfarande tänker på mig. Jag tänker på dig varje gång jag föreläser. Hoppas vi ses snart igen! Ha det bra! Massa kramar!

Terminens första dramalektion!

God kväll på er! Allt väl? Med mig är det väl lite sådär, jag är ganska trött. Mitt blogginlägg ikväll blir inte långt, ni ska bara få läsa lite om vår första dramalektion. Gårdagens lektion blev faktiskt den bästa på mycket länge och äntligen känner jag att jag fått sinnesro. Vi började med några namnövningar eftersom Anna inte varit med på ett och ett halvt år, sedan har vi även fått in en praktikant vid namn Sebastian. Efter att ha lekt några lekar och värmt upp lite körde vi igång med repetitioner. Lite krångligt blev det dock utan alla personer på plats, men det gick ändå bra. Vi repeterade några scener och sedan talade jag lite kort med Anna om lite saker efter lektionen. Jag går inte in på detaljer, men det var om teaterarbetet och hon frågade ifall det kändes bra. Jag sa dock att det kändes bra och att det verkar bli ett lovande läsår nu. Det sista vi gjorde under lektionen var att sjunga för Tobias, som fyller 21 år idag. Med andra ord blev det en riktigt lyckad lektion. Vi repeterade de tre första scenerna, så det var ju något. Det blev en bra dag.