Olikheterna: Vår största och enda likhet!

Hej på er, kära läsare! Hoppas att ni har det bra. Nu var det några dagar sedan ni hörde ifrån mig senast, men turligt nog inte evigheter sedan. Idag tänkte jag skriva lite mer om Asperger syndrom, ett av mina favoritämnen inom psykologin.

En av mina lärare från gymnasiet brukade ofta säga att det enda alla med Asperger syndrom faktiskt har gemensamt är att alla är så olika, vilket h*n har helt rätt i. Även om kriterierna för diagnosen är ganska ensidiga så är alla med Asperger syndrom riktigt olika. En av grundkriterierna för diagnosen är svårigheter med socialt samspel. Vad få känner till är att man kan bli av med dessa svårigheter och att de kan vara olika för alla människor. En person kanske har svårt att ta initiativ att ta kontakt med vänner, andra kanske har svårt att skaffa vänner, medan andra har svårt att anpassa sig till situation eller sätta sig in i andras tillvaro, etc. Ja, som ni hör så är det riktigt olika för alla människor. Det är väldigt intressant faktiskt. Ögonkontakt kan vara en typisk svårighet för vissa, medan andra inte alls har svårt för det. Många tror att svårigheter med socialt samspel innebär att man är otrevlig eller elak, men så är det ju nödvändigtvis inte. Även översociala människor kan ha svårt med socialt samspel. Det kan innebära att man hellre ser en film eller spelar ett TV-spel än att anpassa sig till en situation där man gör något man trivs mindre bra med. Det kan även handla om att se en film som man inte gillar, vissa väljer att då spela någon form av TV-spel eller gå en promenad ensam. Det är så olika för alla.

En annan sak som är vanligt för en person med Asperger syndrom är specialintressen, någonting riktigt intressant att läsa om. Som jag har nämnt många gånger så finns det de som tror att specialintressen uppslukar hela ens tillvaro och att man inte kan göra annat än specialintresset. Vad dessa personer glömmer är att specialintressena kan variera och gå i perioder. Jag har själv haft många specialintressen med åren, så jag vet hur sådana kan vara. Det har talats mycket om att det typiska specialintresset för Asperger syndrom är matematik, men förutom att specialintressena kan variera så kan även matematiken det. Matematikintressen kan vara olika för alla, sedan finns det de som tycker jätteilla om matematik i alla former. En vän till mig tyckte t.ex. om att spela Yu Gi Oh, vilket var en form av matematik för h*n**. Kortspelet handlar mycket om taktik och poäng, så där kommer matematiken in. Även musik och teater kan ha med matematik att göra på många olika sätt. Notsättning och melodiskrivning innehåller matematik på olika nivåer, medan teater kan dra in matematik i manusskrivning och repetitioner. Min praktikledare lärde mig att en sida i ett teatermanus tar ungefär en, eller möjligen två minuter att spela upp. På så sätt kan man räkna ut ungefär hur lång en pjäs blir.

En punkt som få talar om är begåvningen. För att diagnosen Asperger syndrom ska kunna fastställas får ingen underbegåvning/utvecklingsstörning förekomma. Man måste vara minst normalbegåvad för att diagnosen ska kunna fastställas. Många med Asperger syndrom är dock inte normalbegåvade, utan överbegåvade. Jag är själv normalbegåvad, gränsande till överbegåvad. Mina främsta talanger är teater och retorik, vilket också är mina favoritämnen. Hög begåvning är väldigt typiskt för människor med Asperger syndrom, men som sagt så är vi alla otroligt olika.

Personer med Asperger syndrom kan vara riktigt högfungerande, även om vi inte alltid blir bemötta så. Matematiska kunskaper och intressen kan vara väldigt praktiska för alla människor i olika situationer, vad den sociala delen beträffar så kan vi alltid utvecklas, specialintressen kan variera och begåvningen är ofta hög. Detta är några viktiga grundkriterier för diagnosen Asperger syndrom, kriterier som ofta bemöts med fördomar och missförstånd. Våga fråga och var nyfiken, det kan lära dig mycket. Bemöt dina medmänniskor med respekt, inte som funktionsnedsättningar.

Våga sticka ut, var inte som andra! Var istället dig själv, det kommer att ta dig långt.

Winx Club!

God kväll, kära vänner! Hur mår ni denna mörka, men fina, kväll? Med mig är det väl okej, jag är bara något trött. Ikväll tänkte jag berätta lite kort om min favoritserie Winx Club, ett TV-serie som tidigare visats på Nickelodeon. Vad jag vet så finns det minst fem olika säsonger av denna fantastiska TV-serie, men den första är naturligtvis den bästa. Jag kan tala om den i timtal, men ikväll ska jag börja med att presentera den för er. I bästa fall kanske ni får upp ett intresse för den, vem vet?

Serien handlar om fem feer på en feskola kallad Alfea. I de senare säsonger dyker fler karaktärer upp, men vi fokuserar nu bara på den första. Först har vi Bloom, gruppens näst yngsta medlem, som startar Winx Club. Hon är runt 16 år gammal när hon träffar Stella, prinsessan av planeten Solaria. De blir vänner snabbt och Bloom dras in i en värld fylld av äventyr, faror och magi. Bloom är den som jag känner mig igen i som mest bland Winx-flickorna. Hon är omtänksam och tvekar inte att hjälpa den som behöver det, men kan vara något för envis och otålig ibland. Utan att först veta om det så är hon väktaren av drakens eld, den största kraften i universum. Bloom är uppväxt på Jorden, men är prinsessa av en värld kallad Domino.

Blooms bästis blir sedan Stella, prinsessan av en värld kallad Solaria. Stella är ett år äldre än Bloom och blev avstängd ifrån Alfea under sitt första läsår. Turligt nog får hon en ny chans och hamnar i samma klass som Bloom. Den som Stella går minst bra ihop med av Winx-tjejerna är Musa, musikens fe, som jag ska berätta mer om snart. Stellas bästa sida är att hon aldrig tvekar att hjälpa en vän, hennes sämsta sida är att hon ibland har svårt för att vara tyst. Hon älskar mode och shoppar hellre än att plugga. Hon är solens och månens fe. Hennes bästa och närmsta vän är Bloom.

Härnäst har vi Flora, naturens fe, som på Alfea delar rum med Bloom. Hon är 16 år gammal och börjar på Alfea samtidigt som Bloom gör. Flora är gruppens mognaste medlem. Hon må vara något osäker på sig själv ibland, men hon är riktigt klok och begåvad. Hennes bästa egenskap är att hon har stor respekt för naturen och alla dess varelser, stora som små. Hon är något blyg, men riktigt omtänksam. Hennes hemvärld är kallad Linphea. Detta nämns dock inte i den första säsongen, detta har jag läst på nätet. Floras favoritämnen i skolan är de som är naturrelaterade.

Därpå har vi Tecna, den yngsta. Hon är sex dagar yngre än Bloom, vilket dock inte nämns i TV-serien. Tecna är teknologins fe och älskar elektronik. Under seriens gång framgår det att Tecna har lite svårt för socialt samspel, men det utvecklas till det bättre med tiden. Hon är gängets smartaste medlem och har en IQ på 150. Hon är praktisk och logisk, för att nu inte tala om perfektionist. Tecna är ibland lite för självsäker och för fixerad vid logik, men inte någon dålig person för det. Hennes hemvärld är kallad Zenith. Precis som Bloom och Stella så är Tecna en prinsessa, vilket dock inte nämns i TV-serien. Tecna står närmast Flora och Musa.

Nu har vi till sist Musa, musikens fe. Hon är rumskamrat och bästis med Tecna. Musa är 16 år gammal och börjar på Alfea samtidigt som Bloom, Tecna och Flora. Musa är duktig i skolan och musikaliskt begåvad. Hon både sjunger och spelar olika instrument på fritiden. Musa är gruppens pojkflicka, men hon är också den känsligaste medlemmen i Winx Club. Musa är tuff, men gillar att vara själv med sin musik ibland. Redan som barn förlorade hon sin mamma och är därför väldigt sårbar känslomässigt. Hon är bästis med Tecna och tycker om alla Winx-tjejer, men går inte alltid så bra ihop med Stella. Musas bästa egenskap är hennes lojalitet, hennes sämsta egenskap är hennes känsliga sårbarhet. Musas hemvärld är kallad Melody.

Det var Winx-flickorna, det, men gå inte ännu. Det finns ytterligare några karaktärer som ni bör känna till, nämligen specialisterna. De är trollkarlar och går på en skola kallad Rödfontänen. De är 17 år gamla och är en grupp vänner, precis som Winx.

Först har vi prins Sky, som i början kallas för Brandon för att han av säkerhetsskäl bytt identitet med sin bäste vän. Man kan säga att Sky är specialisternas ledare. Han är förälskad i Bloom, men är redan förlovat med en prinsessa vid namn Diaspro.

Sedan har vi Brandon, prins Skys bäste vän och väpnare. Under halva första säsongen kallar han sig för prins Sky, för att de två vännerna bytt identitet. Senare avslöjas detta och vännerna börjar använda sina egna namn igen. Brandon är självgod och lite av en tjejtjusare, men är förlovad med Stella och väldigt lojal.

Därpå har vi Timmy, den smarte, men något osäkre specialisten. Han älskar teknologi och är förälskad i Tecna, men vet inte hur han ska visa eller berätta det för henne. Timmy tar inte så mycket plats i specialistgruppen och är väldigt blyg.

Den siste specialistens namn är Riven. Han är lite av en "ensamvarg" och trivs inte i stora grupper. Riven visar gärna sina kyliga sidor och har svårt att lita på kvinnor för att han blev övergiven av sin mor vid födseln. Trots att Riven är riktigt begåvad så blir han lätt avundsjuk och skryter hemskt gärna. Han är hetsig och hatar att förlora.

Ja, det var då specialisterna. Nu kommer vi till mina favoritkaraktärer; Trixhäxorna. De är en häxtrio bestående av tre häxsystrar vid namn Icy, Darcy och Stormy.

Först har vi Icy, min favoritkaraktär. Hon är vacker, bestämd och smart. Icy är någonstans runt 18-19 år när vi först träffar henne. Hon är äldst av tre systrar och studerar svart magi i häxskolan Himlatornet. Förutom att hon är äldst så är hon också Trixhäxornas ledare. Hon hatar alla Winx-tjejer över allt annat, särskilt Bloom. Icys magi kommer ifrån is och kyla, därför är hon riktigt kallhjärtad. Trots detta så har hon dock stor social kompetens och riktigt fint ordval när hon är på bra humör.

Därpå har vi Darcy, den mellersta systern. Hon är 18 år gammal och gillar att titulera sig själv som drottningen av svart magi. Darcys krafter kommer ifrån mörkret. Hon är den mest socialt kompetenta av dem tre systrarna. Hon är något fåfäng, men riktigt listig och talangfull. Tack vare sin sociala talang har Darcy lätt för att manipulera folk.

Sedan har vi Stormy, den yngsta och mest aggressiva. Trots att hon är smart så är hon riktigt otålig ibland. Hennes krafter kommer ifrån stormen. Hon har kontroll över blixtar och oväder. I hemlighet är hon övertygad om att hon är starkare än sina systrar, men det framgår inte i serien. Stormy är 17 år gammal, som specialisterna.

Ja, det var karaktärerna, det. Detta inlägg har tagit mig några timmar att skriva, men det var det värt. Personligen tycker jag att första säsongen av Winx Club är den bästa tecknade serien som gjorts under 2000-talet. TV-serien är baserad på tidningen med samma titel, men TV-seriens första säsong är i mina ögon bättre än tidningen. Om ni gillar fantasy så är den här TV-serien ett måste för er, mina vänner!

Öppna ögonen!

God kväll, kära läsare! Hur mår ni? Jag är i okej skick för stunden, men är ganska trött. Ikväll tänkte jag skriva ett inlägg om mobbning, ett av dagens viktigaste samtalsämnen. Jag kan inte påstå att mobbning är ett enkelt ämne, men det måste ändå diskuteras i dagens samhälle. Jag ska dela med mig lite av mina egna erfarenheter och även berätta mina åsikter kring mobbningen idag.

Mobbning är ALDRIG okej, ABSOLUT ALDRIG, men vad är då mobbning? Det är en sak som jag vill diskutera här. Vad är mobbning för dig? Har du någon erfarenhet kring det? Jag har många erfarenheter av mobbning och vill se att fler lägger ner energi på att motarbeta det. Som sagt så är jag inte så jätteinsatt i hur mobbningen ser ut idag, men jag läser bloggar och följer Facebook-sidor om det. Läs det här:

Vad som är mobbning och inte är en stor diskussionsfråga, men mobbning som mobbning, säger jag. I Sverige har det talats mycket om att alla har lika värde, alla är unika, etc, ja, Sverige har en massa klichéer. Tyvärr så tycker jag att dessa visor börjar bli uttjatade då jag har läst hur illa folk behandlas idag. Ett exempel är mannen som förlorade sitt jobb som lokförare för att det visade sig att han hade Asperger syndrom. Det är inte bara mobbning, det är DISKRIMINERING! Tyvärr vet jag inte hur det sedan gick för honom, men situationen är skamlig nog redan.

Ett annat exempel är Linnéa, som våldtogs av en kille i skolan och senare blev smutskastad för det. Pojken hyllades, medan flickan blev trakasserad och mobbad. Jag tror att "Linnéa" är ett medianamn för att hålla flickans identitet säkrad, men det hör inte hit. Detta sker i Sverige på 2010-talet! Stämmer mina källor så blev också en äldre elev på skolan våldtagen, men om det har jag inte sett lika mycket i media. Vad som förargar mig är att den äldre flickan inte alls fått lika mycket stöd i tex. media. Då han våldtog två flickor på kort tid så borde det talats mer om båda flickorna. Det värsta är att detta skedde på en skola, där man förväntas kunna vara trygg och få stöd om det är något. Tyvärr tror jag inte att så många idag känner sig trygga i sin skolmiljö. Jag blev förskräckt första gången jag hörde om detta och tycker att ännu fler borde reagerat. Så fort jag läser inlägg som stöttar dessa flickstackare väcks en liten gnista hopp om Sveriges framtid, men när jag ser inlägg som förespråkar att ta pojkens sida så sänker det hoppet igen. Det är skrämmande!

Nu var dessa exempel inte ifrån idag, men ändå! De är inte alltför gamla heller. Poängen är att sådana saker sker i Sverige på 2010-talet. Usch, jag mår illa av bara tanken på det. En typisk mobbning som många ofta glömmer bort är den osynliga och tysta mobbningen, den som innebär att titta snett eller kanske tala illa om. Mobbning är ett stort ämne och inkluderar många olika kriterier, men behöver bara uppfylla ett av dem för att kallas för mobbning. Okej, det sista är en personlig åsikt, jag har inga vetenskapliga bevis för det. Jag vet dock att många delar min åsikt.

Självklart måste man ju även kunna se att allting inte alltid är mobbning, ibland är det så att personkemin inte fungerar. Jag kommer att skriva mer om detta snart, men först kommer ett exempel på en missförstådd och typisk personkemikrasch: Sextonåringarna Bodil och Jenny går i samma klass på gymnasiet. De blir ombedda att jobba tillsammans i alla ämnen under en vecka. Bodil frågar sin lärare snällt om det går att byta samarbetsvän då personkemin inte går ihop med Jenny. Läraren blir arg och anklagar Bodil för mobbning med en gång. Därpå hotar läraren att stänga av Bodil ifrån sina studier om hon inte jobbar ihop med Jenny. Bodil förklarar gång på gång att hon absolut inte har någonting emot Jenny som person, men att hon känner att de inte har en lyckad personkemi. Tyvärr vägrar läraren att lyssna på henne och hotar än en gång med avstängning ifrån skolan om inte Bodil genast slutar tala om detta. Bodil lämnar sin lärares kontor och är jätteledsen.

Berättelsen om Bodil och Jenny är påhittad, men jag vet att många är med om detta överallt. Självklart kommer man aldrig att tycka om alla och ibland måste man stå ut med dem som man inte tycker om. Vad jag vill påpeka är att det inte var Bodil som gjorde fel ifrån början, läraren var den som vägrade att lyssna på henne. Jag har själv erfarenheter om detta och vet många andra som också har det, väldigt många.

Mobbning sker inte bara i skolor bland eleverna, även lärare mobbar och utsätts för mobbning. Själv tror jag att mobbning föder mobbning, men att tala om ämnet är inte lätt alla gånger. Mobbning är större än vissa tror. Det finns människor som ligger hemma och varje morgon är rädda för att åka till jobbet eller skolan på grund av all mobbning. Det är så hemskt att det ska få förekomma sådant i 2010-talets Sverige. I samband med mobbningen så ökar också självskadebeteenden. Många använder sig av självskadebeteende för att lindra ångest och psykiska smärtor idag. Skälet till att jag tar upp detta är att två bloggar, som jag brukar följa, gav mig modet att ta upp detta. Tack och lov har jag inga erfarenheter av eget självskadebeteende, men jag har läst andras berättelser och får ofta höra om att den ena efter den andra överväger att ta livet av sig. Det är så hemskt. Vissa mobbas för sina kläder, andra för sin film- eller musiksmak, en del för sitt mod att berätta om hemskheter, etc. Vad självskadebeteende måste man självklart vara försiktig med detaljerna för ifall någon är känslig, men man får fortfarande inte blunda för att det existerar. Exakt detsamma gäller alla former av mobbning!

Jag vet att många Twilight-fans och även Beliebers mobbas för sina idoler. Belieber är vad Justin Biebers fans kallar sig. Nog finns det fanatiska fans som går till en rejäl överdrift med sina idoler, men man kan inte döma artisterna i fråga för det. Jag är inte något fan av Justin Bieber alls, men jag hatar honom inte. Hans musik faller inte mig i smaken, men istället för att trycka ner fansen eller sprida hat om pojken så väljer jag att inte bry mig om honom. Vad Twilight-sagan beträffar så är jag ett fan med ett öppet sinne. Jag är inte alltför lättkränk, men jag blir ändå arg när folk utan anledning kallar filmerna för "skitfilmer". Detta tycker jag även om Justin Biebers hatare. Jag är inget fan av honom, men jag blir ändå less på tjatet om att han är "bögig", han är "mesig", han är en "bebis", blablabla. Herrejösses, kan man inte bara lämna honom ifred om man inte gillar honom? Människor idag behöver verkligen skaffa sig egna liv, då skulle de inte ha tid med allt hatande eller all fanatism. Okej, varken Twilight-sagan eller Justin Bieber är kvällens huvudämne, men deras fans och även deras hatare är ju också många gånger mobbningsutsatta. Det är vad som binder dem till den röda tråden här. Både fansen och hatarna är ju människor som blir illa behandlade för sina åsikter. Finns det inga neutrala åsikter här i världen?!

Okej, nu är jag helt slut, så nu är det dags att avsluta för ikväll! Jag kommer att skriva fler inlägg i framtiden. Min poäng är att mobbning sker och att alltför många blundar för det. Som en annan bloggare skrev en gång så förlorar ju även eldsjälarna stinget efter ett tag. Även dem behöver ju bekräftelse på vad de gör, jag talar av erfarenhet. Om allt detta får ni dock veta mer om snart igen. Ha en bra kväll!

En sista sak kvar bara, bloggarna som gav mig styrkan att skriva detta inlägg:

http://antimobbning.wordpress.com/

http://sofabsomusic.blogg.se

Teaterintresserade sökes!

Hej igen! Detta blir kanske inte dagens, men nattens sista blogginlägg. Jag söker teaterintresserade personer för att få hjälp med ett teaterprojekt. Vad som behövs är en inomhuslokal, fler skådespelare och en regissör. Vad rekvisita och kläder beträffar så är det inte aktuellt ännu, men jag behöver verkligen hjälp med ovanstående punkter. Jag leder en liten amatörteatergrupp som jobbar med en fantasypjäs, problemet är att vi är väldigt få och varken har regissör eller en bestämd plats. Det måste vara inom Stockholms stad och det får inte vara för dyrt.

Här har ni ett utdrag ur manuset där karaktärerna presenteras. Läs igenom noga och kontakta mig genom kommentar ifall ni har intresse av att provspela något.

Hovdamen Layla

Layla är en ung hovdam som har ansvar för alla tronarvingar. Hon har inte lika mycket att säga till om som lärarinnan och hovdamen fru Gothel, men däremot har hon lättare att få kontakt med bland annat Elyon. Laylas storasyster var den som fick uppfostra prinsessan Tatiana, men nuförtiden sköter andra saker i palatset. Layla har därför ansvar för den motsträviga prinsessan Elyon, men fru Gothel är den som ger order. Vad ingen någonsin kunde tro var att Layla och prinsessan Elyon skulle komma att bli bästa vänner en vacker dag. Layla största svaghet är att hon ibland är något osäker på sig själv, men hon är ändå riktigt modig och smart.

Hovdamen fru Gothel

Fru Gothel är en sträng, elegant lärarinna och hovdam som jobbat på det kungliga slottet i många år. Hon var kungaparets närmsta hovdam innan kungafamiljen mystiskt försvann för 19 år sedan. Då ingen arvinge fanns tillgänglig fick hon uppgiften att ta hand om slottet ända tills en av kungaparets två döttrar skulle återvända till Den Magiska Dimensionen. När prinsessan Elyon återvänder blir det fru Gothels uppgift att uppfostra och lära den 19-åriga flickan att uppföra sig som en prinsessa. Vad ingen känner till är att det var fru Gothel som hjälpte till att bidra med mörka krafter som en gång ödelade hela dimensionen och dödade många.

Rådgivare Zotorville

Mr Zotorville är rådgivare åt fru Gothel. När kungafamiljen var i livet var han deras hemlighetsväktare, men förrådde dem. Han är riktigt listig och manipulativ, för att inte tala om farlig. Han behärskar svart magi och har undervisat grevinnan Kassandras två döttrar i svartkonst. Förutom att använda svart magi så är manipulering det bästa han vet. Han gör nu allting i sin makt för att försvaga Elyon.

Grevinnan Kassandra

Kassandra är grevinna av Den Magiska Dimensionen. Hon är stolt och elegant, men mycket ond. Hon är storasyster till drottning Merliah. Kassandra föddes som sjöjungfru, precis som Merliah, men gifte sig med en fairyman. Fastän Kassandra var den äldsta systern blev Merliah drottning över hela Den Magiska Dimensionen när hon gifte sig med guden Aleksei, vilket var för att enbart Merliah kunde spinna merilia och behärska ljussken, dimensionens livsenergier. Kassandra blev i hemlighet rasande och svor på att hämnas, vilket hon också gjorde genom att låta sina båda döttrar studera svartkonst samtidigt som hon själv. Därpå tog Kassandra över rikets makter. I hopp om att få tag i sin yngsta systerdotters magiska krafter ödelade hon hela Den Magiska Dimensionen. Då hon inte lyckades få tag på Elyons krafter förvisade hon Elyons storasyster Tatiana till en plats kallad Dödens Dimension. Därefter dödade hon sin syster och sin svåger, för att de inte skulle stå i hennes väg. Tyvärr känner ingen till grevinnans svek och tror att hon är pålitlig då hon är en av Elyons få levande släktingar. Grevinnan har två vackra, men riktigt onda döttrar.

Unggrevinnan Nerissa

Nerissa är grevinnan Kassandras äldsta dotter, som vill slutföra vad hennes mor startade. Ingen vet vem hon är, förutom Kassandra och Shimera. Hon är kallhjärtad, självisk och njuter av att se andra plågas. Vad hon mest av allt vill är att ta Elyons krafter ifrån henne, och tack vare sin syster Shimera är hon på god väg att lyckas. Nerissa är hälften sjöjungfru, hälften fairy. Hon är riktigt tålmodig och behärskar svart magi på hög nivå. Hon är två år äldre än sin lillasyster. Nerissa och Shimera står mycket nära varandra och jobbar bra tillsammans. De är lika kalla, båda två.

Unggrevinnan Shimera

Shimera är den elaka grevinnans yngsta dotter och Nerissas lillasyster. Shimera är blekhyad och kallhjärtad rakt igenom. Hon är fyra år äldre än Elyon. Shimera älskar att stå i centrum. Hon är elak, ondsint, manipulativ, socialt kompetent, farlig, listig, lugn, maktgalen, bestämd och kylig. Hennes krafter kommer ifrån mörkret, precis som Nerissas. Precis som sin syster vill Shimera åt alla universums makter. Hennes främsta intresse är att förstöra för andra. Hon är otroligt lik sin storasyster på många sätt, men är något mer manipulativ och lugn. Hon är riktigt stolt över sin magi. Hon hatar Elyon över allt annat och önskar ingenting mer än att se henne död.

Kung Aleksei

Aleksei Hikita Tenko var Den Magiska Dimensionens konung under många år. Tillsammans med sin vackra hustru Merliah regerade han över dimensionen under lång tid. Kung Aleksei var en lång och vacker gud, med mörkbrunt axellångt hår när han levde. Som ung gifte han sig med sjöjungfrun Merliah, som senare lämnade havet för att bli en gudinna. Kung Aleksei var respekterad av alla sina undersåtar och var en mycket vänlig konung. Han gjorde allt för dimensionen och ville att alla skulle ha det så bra som möjligt, vilket alla hade tills Kassandras planer störtade kungafamiljen. När mörkrets makter attackerade hade kungaparet inget annat val än att släppa loss ljusets krafter för att bli av med mörkret. Tyvärr misslyckades de och blev båda dödade av Merliahs egen syster grevinnan Kassandra efteråt.

Drottning Merliah

Merliah Eris Kalissa Tenko var drottning över Den Magiska Dimensionen i många år. Hon föddes som sjöjungfru, men gifte sig och fick två döttrar med guden Aleksej. Därpå lämnade hon havet för att hennes yngsta dotter föddes med ben, istället för en stjärtfena som sin storasyster. Båda deras döttrar, Elyon och Tatiana, är till hälften sjöjungfrur och hälften gudinnor. Drottning Merliah och kung Aleksei levde många år lyckliga år tillsammans och var respekterade av hela dimensionen. De levde ett vackert liv med sin äldsta dotter, men fick aldrig en chans att lära känna den yngsta – för när Elyon föddes startade Kassandra ett krig. Drottning Merliah tvingades övertala kung Aleksei att släppa loss ljusets krafter för att besegra alla mörka makter. Vad hon inte visste var att det var hennes egen syster som släppte loss mörkret. Kungen hatade tanken på att släppa loss alla ljusets krafter, men visste att det var det enda som kunde rädda deras två döttrar och hela dimensionen. På så sätt lyckades de bli av med en del av mörkret, men på bekostnad av sina egna liv. Tyvärr hann Kassandra ta död på båda två innan mörkret var borta. Drottning Merliah och kung Aleksei visste inte vad som hänt med Elyon efter attacken och trodde därför att de förlorat båda sina döttrar, det var bara därför de valde att släppa loss ljusets krafter och riskera sina liv. Efter Merliahs och Alekseis fruktansvärda död vågade ingen nämna deras eller prinsessornas namn.

Prinsessan Tatiana

Prinsessan Tatiana Marina Alana Tenko är dimensionens tronarvinge, som försvann då kungafamiljen fördrevs från tronen. Hon har mycket mäktiga krafter och tillsammans med sin lillasyster skapar hon den största kraften i universum. Både Tatiana och Elyon är kända som dimensionens ljussken, vilket är vad som håller hela dimensionen vid liv. Därför har dimensionen varit mörk och kall i flera år då ingen kunnat ta hand om dess ljus. Innan prinsessan Elyon föddes var Tatiana omöjlig på alla tänkbara sätt. Hon var olydig, uppnosig och kaxig. Hon gjorde allt för att trotsa allt och alla; Hon förklädde sig, rymde ut från palatset och gömde sig för sina föräldrar, för alverna och för alla palatsvakter. Hon bättrade sig dock när hon blev storasyster för att hon ville bli en bra förebild, men tillfångatogs strax därpå av Kassandra. Innan dess lyckades hon dock rädda sin lillasyster Elyon innan Kassandra fick tag i någon av dem. Tyvärr förvisade Kassandra Tatiana så fort Elyon räddats. Elyon fick en bra uppväxt, medan Tatiana förvisades till Dödens Dimension.

Prinsessan Elyon

Prinsessan Elyon Ninjara Ariel Tenko växte upp på Jorden, men föddes i Den Magiska Dimensionen. Hon har långt blont hår, med rosa slingor. När hon är 19 år hamnar hon av misstag i Den Magiska Dimensionen, men hur hon gjorde det vet hon inte. I början tror Elyon inte på någonting hon hör eller ser i Den Magiska Dimensionen, och tror att det är en dröm. Snart tvingas hon dock inse att det är en äkta värld. Så fort hon accepterar att hon är ämnad att vara där börjar hon höra en bekant röst som vägleder henne ibland. Vad hon inte vet är att rösten tillhör hennes egen syster.

Elyons syfte med att vara i Den Magiska Dimensionen verkar till en början vara att enbart besegra en ond häxa som förtrollat hela dimensionen, men senare visar det sig att hon är en av dem förlorade prinsessystrarna och därför hör hemma där. Så fort hon besegrat den onda häxan märker Elyon att hennes hår plötsligt blir längre och att hon får rosa slingor. Detta gillar hon dock inte det minsta och har svårt att acceptera sin titel som prinsessa. Till lärarinna får hon den stränga och eleganta hovdamen fru Gothel, som också är hertiginna av Den Magiska Dimensionen.

Tyvärr är prinsessan Elyon inte det minsta enkel att lära någonting alls av prinsesslivet eftersom hon gör precis allting för att trotsa den envisa och stränga lärarinnan som övervakar henne noga. Elyon har många krafter och förmågor som hon inte känner till. Tyvärr är hon helt ointresserad av sina krafter och kan inte behärska dem. Vad hon inte anar är att hennes krafter kommer att bli till en större hjälp än hon någonsin skulle våga tro. Tillsammans med sin storasyster bildar hon den största kraften i universum, ett jättemäktigt ljussken. Hon kan även kommunicera med andeväsen och spöken. Hon och hennes storasyster har enorma krafter båda två, skillnaden är bara att Tatiana kan kontrollera sina krafter.

Okej, det var en presentation av alla karaktärerna. Jag spelar rollen som den motsträviga prinsessan Elyon, medan mina två teaterväninnor spelar hovdamen Layla och unggrevinnan Shimera. Så vad vi behöver är en plats inomhus inom Stockholm för att kunna repetera, fler skådespelare för att kunna fylla i allting tomt, statister för bakgrundernas skull och tillsist en regissör som kan se allting utifrån.

OBSERVERA - Åldersgränsen är 23, men undantag kan göras för t.ex. statistrollerna.

Bekräftelse!

Hej, mina kära läsare! Här kommer ett inlägg som varit planerat länge: Bekräftelse! Vad är bekräftelse för er och hur söker ni er till det? Själv så söker jag bekräftelse genom mitt teaterarbete och mitt skrivande. Även om man vet att man är bra på något så förtjänar man faktiskt att få höra ärlig bekräftelse på det ifrån andra.

Ibland har man även svårare stunder i livet och då kan man behöva omtycknadsbekräftelse ifrån sina närmsta. Min bästis och jag talade nyligen om den saken, vilket blev en stor lättnad för oss båda två. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att vi verkligen behövde tala med varandra för att underlätta våra stunder. Ibland får man för sig saker om sina vänner som inte stämmer, men då bör man ta det med dem innan man drar förhastade slutsatser. Självklart är det lättare sagt än gjort, så är det alltid bäst att vara uppriktig. Detta är ett sätt att söka bekräftelse.

Tyvärr händer det gärna många att de söker fel typ av bekräftelse. Många skriver ut allting på Facebook, MySpace, Twitter eller bloggar. Det händer också många, särskilt tjejer med funktionsnedsättning, att de söker sig till en partner utan att ha kärlek i relationen. För vissa personer är det viktigt att bara ha en relation med någon, kärleksfull eller inte. Utan att nämna namn så vet jag att många tjejer sökt sig till fel relationer, vilket har varit på grund av osäkerhet och dåligt självförtroende.

Bekräftelsesökning behöver nödvändigtvis inte vara någonting negativt, men det är viktigt att man får någon form av bekräftelse då och då. Det spelar ingen roll vad det gäller, bara man får någon form av rätt bekräftelse ifrån rätt personer. I mitt fall kan det vara mitt teaterarbete och teaterpjäsberättelsen som jag skriver på. Det kan också handla om att man vill känna sig omtyckt av sina vänner då man ibland får för sig annat. Det minst resonliga man kan göra en sådan stund är att isolera sig eller hålla det inom sig, man måste då genast tala med sina vänner om saken.

Nåja, nog om det nu. Fler liknande inlägg kommer snart, men nu måste jag göra lite annat. Vi hörs snart igen. Ha det bra, mina vänner. Kommentera gärna inlägget med dina åsikter om bekräftelse. Välkomna tillbaka till min blogg snart igen, kära läsare.

The Omen

Hej, kära vänner! Hur mår ni idag? Med mig är det väl okej, bortsett från att jag är lite sliten. Idag tänkte jag ge er en kort recension av den första filmen i skräckfilmsserien The Omen. Fram till år 2006 bestod filmserien av fyra filmer, men år 2006 gjordes en ny och moderniserad version av första filmen. Jag har nyligen sett samtliga av dem och ska berätta för er om mina åsikter kring den första. Nu kör vi!

The Omen - 1976

Ja, första filmen, filmen som startade berättelsen om pojken Damien Thorn. Filmen inleds med att mrs Thorn har föder en son, som hon inte vet är dödsfödd. Hennes man vill dock inte berätta för sin fru att pojken är dödsfödd, så han adopterar en pojke vars mor dog i samband med förlossningen. Enbart mr Thorn och sjukhuspersonalen är medvetna om adoptionen. Vad paret Thorn inte vet är att pojken de uppfostrar faktiskt är Satans son. Till en början verkar ingenting vara knasigt, bortsett från pojkens friskhet. Han blir aldrig febrig, förkyld eller sjuk alls. Pojken får namnet Damien och växer upp hos familjen Thorn, som deras egen son.

På Damiens 5-årskalas börjar konstigheterna äga rum. Damiens barnvakt får syn på en rottweiler som på avstånd tittar på Damien och dem andra barnen på kalaset. Barnvakten förlorar sitt förstånd och hänger sig framför allas ögon. Innan hon hänger sig ropar hon till Damien att titta på henne, och säger att hon gör det för hans skull. En kort tid senare kommer en ny barnsköterska vid namn mrs Baylock hem till familjen Thorn och hävdar att hon blev skickad på grund av den tidigare barnsköterskans död. Mrs Baylock säger till Damien att hon ska skydda honom.

Saker och ting fortsätter som vanligt hos familjen Thorn, fram tills familjen ska till kyrkan för ett bröllop. Damien ser skräckslagen ut när de närmar sig kyrkan och börjar skrika högljutt medan han drar i sin mammas hår, så de tvingas vända hem. Senare på kvällen talar föräldrarna om att pojken aldrig varit sjuk alls. Mrs Thorn tror inte att någonting är på tok, fram tills en dag då hon tar pojken med till en djurpark. Alla djuren reagerar jättekonstigt på Damien och flyr så fort de ser honom. Det börjar med giraffer som flyr, senare börjar några apor attackera bilen som mrs Thorn och Damien sitter i. Efter detta börjar mrs Thorn misstänka att någonting är fel.

En tid senare får mr Thorn besök av en präst kallad Fader Brennan, som vill tala med mr Thorn om Damien. Prästen påstår sig veta allting om Damien, inklusive att pojken inte är en människa. Mr Thorn vill dock inte höra om detta och slänger ut prästen ifrån sitt kontor. De ses dock en gång till också för att prästen hävdar att Mr Thorns fru är gravid och därför svävar i livsfara. Prästen berättar också att Damien är son till självaste Djävulen. Prästen berättar att Damien inte kommer att låta barnet födas, utan tänker döda det medan det är ett foster. Mr Thorn lyssnar dock fortfarande inte, utan avvisar prästen. Ilsket går han därifrån när prästen säger att de kommer att träffas i Helvetet. När mr Thorn lämnat prästen förändras vädret från enbart molnigt till stormigt och åskigt. Prästen försöker söka skydd i en kyrka för att han vet att hans domedag är kommen, men kyrkan är låst och han släpps inte in. En kort stund senare spetsas prästen av en åskledare som avlägsnats från kyrktaket.

Mr Thorn får senare veta att hans fru är gravid, men inte vill ha fler barn. Hon vill därför göra abort, men mr Thorn gillar inte den tanken och vill tala med sin frus läkare. Läkaren förespråkar abort och berättar att mrs Thorn ibland får för sig att Damien skulle vara ond. Mr Thorn går dock inte med på abort, utan vill kämpa för att parets kommande barn ska få överleva. Dessvärre sker underliga saker på hemmaplan; Damien cyklar omkring på sin trehjuling och medan mrs Thorn städar så träffas stegen hon står på av Damiens trehjuling. Mrs Thorn faller över relingen och får inre blödningar av fallet, vilket orsakar missfall. Läkarna säger dock att hon ännu kan få barn i framtiden och att mr Thorn kan vara lycklig att hans fru lever ännu.

När mr Thorn hälsat på sin fru och kommer hem ringer en fotograf till honom. Fotografen presenterar sig som Keith Jennings och säger att han vill träffa mr Thorn. Han berättar också att det handlar om mr Thorn och prästen som dog en tid tidigare. De träffas i fotografens mörkrum och mr Jennings visar mr Thorn några underliga fotografier av Fader Brennan och familjens Thorns första barnsköterska. Fotografierna har alla ett mystiskt märke som verkar ha förutspått deras död. Nu har även fotografens spegelbilds fotografi fått det mystiska märket, därför vill mr Jennings hjälpa mr Thorn att ta reda på vad som pågår och vems son Damien är.

Mr Jennings och mr Thorn besöker sjukhuset där Damien adopterades, men får höra att sjukhuset brann för fem år sedan och förstörde alla journaler. De blir hänvisade till att söka upp prästen Fader Spiletto, som befinner sig på ett kloster i Frosinone. De åker till klostret och hittar Fader Spiletto, vars ansikte är fördärvat till hälften. En personal på klostret berättar att prästen i fråga förlorat talförmågan. Mr Thorn envisas med att fråga Fader Spiletto vart Damiens biologiska mor kan hittas. Fadern skriver ner några bokstäver som hänvisar mr Thorn och mr Jennings till Cerveteri, en gammal kyrkogård som är i ruiner. Mr Thorn och mr Jennings ger sig än en gång iväg.

Herrarna hittar kyrkogården och även graven där Damiens biologiska mor ligger. I hennes grav finns dock inte kvarlevorna av en människa, utan en schakal. Hoppet om mr Thorns biologiske son återvänder för en kort stund och herrarna flyttar på den andra gravstenen också. Mr Thorn hoppas att om den andra graven också innehåller ett djur så kan paret Thorns biologiske son vara vid liv. Det hoppet försvinner dock lika fort som det kom, för när mr Thorn och mr Jennings flyttat på den andra gravstenen hittar de kvarlevorna av ett gossebarn med ett krossat huvud. Med ens förstår mr Thorn att hans son inte var dödsfödd, utan mördad vid  födseln. Han mördades för att familjen Thorn skulle adoptera Damien. Plötsligt märker mr Thorn och mr Jennings att de är omgivna av rottweilers, som aggressivt attackerar dem. Turligt nog lyckas de båda fly innan hundarna orsakar någon värre skada.

När de lämnat kyrkogården ringer mr Thorn till sin fru och beordrar henne att lämna sjukhuset. Han har redan bett en man ifrån ambassaden att hämta henne. Mrs Thorn är först osäker, men gör som hon blir tillsagd och försöker göra sig i ordning för att lämna sjukhuset. Tyvärr hinner hon inte långt, för att innan hon är färdig står mrs Baylock bakom henne och knuffar henne ut från ett fönster på högsta våningen. Mrs Thorn landar i en ambulansbil och dör med en gång. Mr Thorn får senare ett telefonsamtal som avslöjar hans frus bortgång. Mr Thorn blir som förstörd av sorgen och säger senare till mr Jennings att han nu vill att också Damien dör. Efter allting som mr Thorn nu har sett och hört börjar han på Fader Brennans tidigare varning om att Damien Thorn är Antikrist och därigenom också son till Satan.

Mr Jennings och mr Thorn reser vidare från Rom till Jerusalem, där de uppsöker en exorcist vid namn Carl Bugenhagen. De hittar honom och han berättar för mr Thorn om Damien, men mr Jennings får inte höra något. Mr Bugenhagen berättar för mr Thorn att Damien måste dödas i en kyrka och att hans blod måste spillas på Guds altare. När mr Thorn frågar efter bevis så berättar mr Bugenhagen om ett födelsemärke som bildar siffran 666, Djävulens siffra. Nu avslöjar mr Bugenhagen även att mrs Baylock också är en apostel ifrån Helvetet och att hon därför måste dö först. Mr Thorn blir rasande och vägrar att tro på vad mr Bugenhagen har sagt, så han rusar iväg från exorcisten. Vad mr Jennings beträffar så försöker han tala förstånd med mr Thorn och övertyga honom att döda Damien. Då mr Thorn slänger iväg knivarna som han fick av mr Bugenhagen, och skriker att han vägrar döda ett barn så säger mr Jennings att han själv i så fall gör det. Mr Jennings springer efter knivarna, men halshuggs av en glasskiva som glider ifrån en lastbilstransport. Mr Thorn ser ut som om han ska förlora förståndet och reser hem för att ta reda på om Damiens hårbotten har födelsemärket som mr Bugenhagen talade om.

Damien sover som vanligt i sitt rum när mr Thorn börjar klippa pojkens hår i jakt efter det mystiska födelsemärket. Han hittar det och blir fruktansvärt sorgsen, men vet vad han måste göra. Innan han hinner föra Damien någonstans så kommer dock mrs Baylock till pojkens försvar. Damien blir väckt av oväsendet av mr Thorns och mrs Baylocks försök att ta död på varandra. Mrs Baylock skriker åt Damien att fly, men han gömmer sig bakom en stol i sitt rum och flyr ingenstans. I självförsvar lyckas mr Thorn ta död på mrs Baylock och föra den kämpande Damien till kyrkan. Tyvärr hinner han inte ta död på Damien förrän polisen anländer och hotar med att skjuta om inte mr Thorn släpper knivarna, men mr Thorn vägrar och innan han hinner skada Damien blir han skjuten. Filmen avslutas med makarna Thorns begravning.

Ja det var då filmens handling. Vad min åsikt om filmen beträffar så säger jag att denna lyckade skräckfilm är värd 8,5 stjärnor av 10. Den har bra musik och storyn håller ordentligt bra. Musiken är fantastisk och skådespelarna gör bra ifrån sig. Jag rekommenderar den här filmen varmt till skräckfilmsälskare. Den här filmen är ett rent mästerverk rakt igenom. Den må vara sorglig och grym, men ändå riktigt bra. Om du som läser detta gillar skräckfilmer så rekommenderar jag den varmt. Det finns bara en liten sak jag har anmärkt på med detta mästerverk, vilket är att man inte får veta om Damien själv vet vem han är. Med tanke på den första uppföljaren så antar jag att han inte är medveten om att han är son till Djävulen, men hade jag inte sett uppföljarna skulle jag trott att Damien känner till sitt ursprung. Förutom denna lilla detalj så är filmen ett mästerverk. Första gången jag såg den blev jag riktigt skrämd av den, så jag anser att den är en av Amerikas bästa skräckfilmer genom åren.

Observera dock detta: Det är mycket religion i filmen och många gånger nämns t.ex. Antikrist, så om man är kristen och troende så bör man nog tänka efter två gånger innan man ser denna skräckfilm. Detta skriver jag inte för att kränka eller generalisera troende människor, utan för att bespara dem ett och annat besvär.

Trailer för både 76- och 06-versionen av filmen:

Videoredigering!

Detta inlägg blir inte långt, jag tänkte bara visa ett exempel på videoredigering - ett av mina senaste specialintressen. Jag gillar inte bara bildredigering, jag gillar även videoredigering. Man kan säga att jag är estetmänniska på mer än bara ett sätt.

När ni tittat igenom klippet får ni gärna säga vad ni tycker. Jag skulle vara riktigt tacksam ifall ni kunde framföra konstruktiv kritik, kära läsare. Här har ni originalet:

Känslor och förnuft!

God kväll, mina fina läsare! Här är nu ett inlägg som jag länge övervägt att skriva: Känslor och förnuft! Det är ibland väldigt svårt att kämpa mellan dessa två egenskaper, men det är heller inte omöjligt. Ibland kan man t.ex. känna sig riktigt ensam och känslomässigt tro att hela världen är emot en, men av förnuft veta att det inte stämmer och att man är omgiven av folk som bryr sig. Ibland när man är nere kan det kännas som att hela världen har övergett en, men så är det ju självklart inte. Tyvärr är det lätt att man låter känslorna överta förnuftet och då händer det lätt att man fastnar i ett hav av sorg. Jag är själv inne i en svår period och kan känna mig gråtfärdig ena sekunden för att jag känner mig så ensam, men av förnuft vet jag ju att många bryr sig om mig och att jag inte är ensam. Ibland händer det också att man blir så arg att man vill skrika och fly ifrån allting, för att nu inte tala om att det kan leda till att man säger dumma saker. Detta är dessutom bara några exempel på när förnuftet förlorar mot känslorna. Ja, det finns så många exempel på situationer där känslorna kan överta förnuftet att jag inte kommer kunna skriva ner alla. Tyvärr har jag själv detta problem just nu och kan därför inte ge alltför många råd att ge, men jag har åtminstone detta: Ta några djupa andetag, koppla in hörlurarna till mobilen eller MP3-spelaren, sätt på skorna och gå sedan en promenad. Det behöver inte vara en lång promenad, bara lång nog för att lugna ner känslorna lite och låta förnuftet ta över igen. Tyvärr har jag inga bättre råd att ge.

Innan jag avslutar så vill jag också påpeka att hur man låter känslorna överta förnuftet är väldigt olika från person till person, precis som nästan allt annat också. Det är inte lätt att hålla förnuftet vid liv jämt, men man måste fortsätta försöka. Tack för att ni, mina kära läsare, tagit er tiden att läsa igenom detta inlägg. Godnatt!

2013 har inletts!

Gott nytt år, mina kära vänner! Jag vet att jag är lite sent ute, men ändå. Det är inte för inget man säger "Bättre sent än aldrig". Nåja, det hör inte hit. Jag hade en trevlig nyårsafton och firade med min bästis. Vi fikade, talade, skrattade, etc. Vi hade jättetrevligt. Självklart var jag jättetrött när jag sedan kom hem, men det var värt det. Nyårsafton är en av dagarna jag är som mest glad över att vara nykterist.