Hej på er! Hoppas ni mår bra! Själv mår jag ganska bra för stunden. Det här inlägget blir inte långt, jag tänkte bara skriva lite kort om hur det är att leva med ett funktionshinder. Själv har jag Asperger Syndrom och nu ska jag berätta om vad det inneburit för mig. Det blir bara lite kort, men fler inlägg om ämnet kommer.
Min diagnos fick jag från början vid knappt 7 års ålder, men fick inte veta om den förrän jag var 13 år gammal. Senare gjordes en ny utredning hösten 2010 som än en gång bekräftade diagnosen. I början tyckte jag att det var hemskt att leva med diagnosen då jag inte förstod vad den innebar, lärarna kallade det bara för ett handikapp och inte mer med det. Jag har alltid ogillat ord som "normal" samt "handikapp" då de låter så förnedrande, jag tycker man kan säga "med eller utan funktionsnedsättning" istället. Under hela högstadiet skämdes jag för min diagnos, men på gymnasiet fick jag veta mer om vad den innebar. Tyvärr skrivs det så mycket negativt om ämnet i media samt på nätet att folk glömmer de positiva egenskaperna, vilket är synd. Även om du är "normal" kan du inte vara bra på allt!
Någonting som är väldigt vanligt idag är att folk förväxlar autism med asperger Syndrom, fastän det är två helt olika diagnoser. Till råga på allt är inte alla autism-diagnoser likadana, det finns olika. I de flesta fallen medför autism utvecklings-störning, till skillnad från asperger syndrom, men det finns en diagnos kallad högfungerade autism som medför normalbegåvning. Jag gillar heller inte ordet "utvecklingsstörd" eller att man påstår att folk "lider av utvecklingsstörning" då jag anser att man kan säga "har en lindrig/måttlig/hög utvecklingsstörning" istället.
Tyvärr måste jag gå nu, fastän det finns mycket kvar att skriva om, men jag lovar att återkomma om ämnet snarast möjligt. Jag kommer också att skriva mer detaljerat om hur det är att leva med ett funktionshinder, men jag kan redan nu säga att en klassisk och mycket vanlig reaktion är att folk säger att man verkar så "normal". Själv tar jag väldigt illa vid mig när jag hör dessa kommentarer då man kan vara högfungerade, trots diagnos. Mer om detta ska jag dock berätta senare!
Tack för att ni tagit er tid att läsa om detta. Har ni förslag på vd som bör tas upp i framtiden är ni välkomna att kommentera, för jag är öppen för konstruktiv kritik och nya idéer. Jag ska dock skriva mer om detta senare som sagt. Ha det bäst!
Min diagnos fick jag från början vid knappt 7 års ålder, men fick inte veta om den förrän jag var 13 år gammal. Senare gjordes en ny utredning hösten 2010 som än en gång bekräftade diagnosen. I början tyckte jag att det var hemskt att leva med diagnosen då jag inte förstod vad den innebar, lärarna kallade det bara för ett handikapp och inte mer med det. Jag har alltid ogillat ord som "normal" samt "handikapp" då de låter så förnedrande, jag tycker man kan säga "med eller utan funktionsnedsättning" istället. Under hela högstadiet skämdes jag för min diagnos, men på gymnasiet fick jag veta mer om vad den innebar. Tyvärr skrivs det så mycket negativt om ämnet i media samt på nätet att folk glömmer de positiva egenskaperna, vilket är synd. Även om du är "normal" kan du inte vara bra på allt!
Någonting som är väldigt vanligt idag är att folk förväxlar autism med asperger Syndrom, fastän det är två helt olika diagnoser. Till råga på allt är inte alla autism-diagnoser likadana, det finns olika. I de flesta fallen medför autism utvecklings-störning, till skillnad från asperger syndrom, men det finns en diagnos kallad högfungerade autism som medför normalbegåvning. Jag gillar heller inte ordet "utvecklingsstörd" eller att man påstår att folk "lider av utvecklingsstörning" då jag anser att man kan säga "har en lindrig/måttlig/hög utvecklingsstörning" istället.
Tyvärr måste jag gå nu, fastän det finns mycket kvar att skriva om, men jag lovar att återkomma om ämnet snarast möjligt. Jag kommer också att skriva mer detaljerat om hur det är att leva med ett funktionshinder, men jag kan redan nu säga att en klassisk och mycket vanlig reaktion är att folk säger att man verkar så "normal". Själv tar jag väldigt illa vid mig när jag hör dessa kommentarer då man kan vara högfungerade, trots diagnos. Mer om detta ska jag dock berätta senare!
Tack för att ni tagit er tid att läsa om detta. Har ni förslag på vd som bör tas upp i framtiden är ni välkomna att kommentera, för jag är öppen för konstruktiv kritik och nya idéer. Jag ska dock skriva mer om detta senare som sagt. Ha det bäst!
Min bror har Asberger
SvaraRaderaJaså? :)
SvaraRadera