Idag tänkte jag skriva ett ganska långt inlägg om någonting jag har funderat över länge, nämligen om öppna sinnen. Jag själv har ett väldigt öppet sinne för estetisk verksamhet. Även om jag inte gillar allting så försöker jag ge saker och ting en chans innan jag dömer det. Det finns vissa artister, filmer och böcker som jag inte tror skulle passa mig, men jag går inte omkring och talar illa om dem för det. Jag försöker att undvika ordet "hatar" då jag vet att folk, med all rätt, kan ta illa vid sig. Jag önskar verkligen att folk kunde ha ett mer öppet sinne istället för att bara hata. Ni ska få några exempel här nedan på vad jag menar.
Exempel inom musikvärlden:
Rebecca Black! Jag kan inte påstå mig njuta av hennes musik och min åsikt är baserad på mer än bara "Friday". Ändå tycker jag att hon förtjänar beröm för att hon hanterar hatare så fint. Sedan tycker jag faktiskt synd om henne för att hon är så hatad av alltför många. Trots sin unga ålder har hon lyckats tjäna in en del pengar på sin musik, vilket hon ska ha beröm för. Många hatar henne för sakens skull, vilket aldrig är okej!
Ett band jag däremot gillar starkt är Timoteij, där min åsikt är baserad på mer än bara "Kom". Tjejerna är unga, men talangfulla. Förutom att de alla sjunger så spelar alla varsitt instrument, medan de också gör gester och rörelser samtidigt som de håller koll på publiken liksom varandra. Deras genre vänder sig sedan till alla åldrar, unga som gamla. Många av deras låtar har fina och känslomässiga budskap, vilket jag alltid uppskattar. Förutom detta så verkar samtliga medlemmar vara väldigt jordnära, kloka och ha öppna sinnen. De älskar att sjunga, det räcker för dem. Man behöver inte vara bäst på allting.
Exempel inom filmvärlden:
En film som jag verkligen har försökt att ge en chans, men aldrig fastnat för, skulle vara Titanic. Jag kan inte påstå att det är en värdelös film, för den är ju bland annat riktigt fin. Personligen tycker jag att den är otroligt överskattad och något uttjatad, men det är å andra sidan inte något som jag kan döma filmen för. Sedan har jag ganska svårt för genren kärleksdrama, så att jag inte fann Titanic särskilt intressant är ändå ganska logiskt. Däremot tycker jag verkligen att regissören och manusförfattaren ska ha beröm för att filmen blev så lyckad. Jag försöker verkligen att se saker med ett öppet sinne och ur en neutral synvinkel. Om inte annat så kan jag faktiskt motivera mina åsikter, utan att gå till överdrift. Jag vet att många tycker väldigt mycket om filmen om Titanic, men för mig var den ingenting. Den är fint gjord och förtjänar beröm för att den lyckats få så många fans, men personligen tycker jag inte om den av många skäl. Bland annat så anser jag att Leonardo DiCaprio var den ende som var en okej skådespelare. Min poäng är att jag försöker att vara konstruktiv och att jag inte går in för att hata det jag inte finner intressant.
En film som jag tycker mycket om skulle vara Eragon. Då jag inte har läst boken struntar jag blankt i vad bokälskarna anser om filmen, en film KAN inte följa varenda liten rad i boken rätt. Jag kan inte påstå att jag tycker att Ed Speleers är alltför bra som skådespelare, men många andra i filmen kompenserar den saken enkelt. Jeremy Irons är en av filmens bättre skådespelare, om man frågar mig. Skälet till att jag gillar filmen är för att jag finner den spännande och även delvis rolig, till och från. Vad som stör mig är att så många fans av boken har smutskastat filmen så mycket att många andra vägrar att se den. Om boken kan jag inte yttra mig helt då jag inte har läst hela, men jag har åtminstone försökt. Vad filmen beträffar så är den spännande, intressant och delvis rolig. Även om jag skulle läsa boken så betvivlar jag starkt att jag skulle tycka mindre om filmen. Jag bryr mig inte om ifall en film är trogen boken eller inte, för film och bok är olika saker. Att finna boken bättre än filmen kan jag oftast förstå, men ibland kan man faktiskt bli positivt överraskad av filmer som inte följt bokens alla rader.
Det är faktiskt orättvist att alltid ha sina största idoler eller sina värsta hatobjekt som utgångspunkt. Om jag frågar någon om en åsikt kring en kändis så vill inte jag att oväsentliga jämförelser dras in. När jag t.ex. frågar någon ifall h*n gillar Christina Perri så är det vad jag vill veta, då är jag inte det minsta intresserad av ifall personen gillar t.ex. Dead by April bättre. Om jag säger att jag inte gillar t.ex. Lordi så vill jag inte höra tjat om vilka artister som den andra personen anser sämre. Jag gillar inte när folk vill ändra på andras smak eller/och åsikter. Man behöver inte gilla allting, men åtminstone respektera.
Man måste inte gilla allting, men man måste åtminstone kunna respektera andras åsikter. Att tvinga folk till att motvilligt älska eller hata något är otroligt dumt. Jag blir arg när jag hör folk smutskasta vad jag gillar, men om man på ett civiliserat och bra sätt kan säga sina åsikter så lyssnar jag gärna. Så länge man håller sig på en konstruktiv och civiliserad samtalsnivå så ser jag inga problem i att respektera andras åsikter. Det är inte så konstigt att många fans gör en stor sak av sina idoler när det finns så mycket hat i världen. Om alla bara kunde hålla sig lugna, konstruktiva och använda ett civiliserat ordval så skulle man slippa allt tjafs. Skärpning, tack! Jösses, hur okonstruktiv får man vara?!
