Känslor och förnuft!

God kväll, mina fina läsare! Här är nu ett inlägg som jag länge övervägt att skriva: Känslor och förnuft! Det är ibland väldigt svårt att kämpa mellan dessa två egenskaper, men det är heller inte omöjligt. Ibland kan man t.ex. känna sig riktigt ensam och känslomässigt tro att hela världen är emot en, men av förnuft veta att det inte stämmer och att man är omgiven av folk som bryr sig. Ibland när man är nere kan det kännas som att hela världen har övergett en, men så är det ju självklart inte. Tyvärr är det lätt att man låter känslorna överta förnuftet och då händer det lätt att man fastnar i ett hav av sorg. Jag är själv inne i en svår period och kan känna mig gråtfärdig ena sekunden för att jag känner mig så ensam, men av förnuft vet jag ju att många bryr sig om mig och att jag inte är ensam. Ibland händer det också att man blir så arg att man vill skrika och fly ifrån allting, för att nu inte tala om att det kan leda till att man säger dumma saker. Detta är dessutom bara några exempel på när förnuftet förlorar mot känslorna. Ja, det finns så många exempel på situationer där känslorna kan överta förnuftet att jag inte kommer kunna skriva ner alla. Tyvärr har jag själv detta problem just nu och kan därför inte ge alltför många råd att ge, men jag har åtminstone detta: Ta några djupa andetag, koppla in hörlurarna till mobilen eller MP3-spelaren, sätt på skorna och gå sedan en promenad. Det behöver inte vara en lång promenad, bara lång nog för att lugna ner känslorna lite och låta förnuftet ta över igen. Tyvärr har jag inga bättre råd att ge.

Innan jag avslutar så vill jag också påpeka att hur man låter känslorna överta förnuftet är väldigt olika från person till person, precis som nästan allt annat också. Det är inte lätt att hålla förnuftet vid liv jämt, men man måste fortsätta försöka. Tack för att ni, mina kära läsare, tagit er tiden att läsa igenom detta inlägg. Godnatt!