måndag 11 juni 2012

Diagnosinformation!

Godkväll på er! Hoppas att ni har en bra kväll. Nu var det några dagar sedan jag bloggade något, men det är för att tiden inte har räckt till. Det har varit mycket med studentfiranden, vänner, studiebesök, etc, och då hinner jag inte blogga alls. Turligt nog är nog åtminstone det förstnämnda borta för det här året åtminstone, vi får se angående nästa år. Nåja, nu ska vi inte haka upp oss på den saken.

Ikväll tänkte jag skriva lite om diagnosinformation över Internet. Jag kan bli irriterad på hur mycket negativt som står skrivet på nätet. Om vissa diagnoser finns det sedan knappt någon information alls, medan det står mycket stereotypisk information om andra diagnoser. Om Asperger syndrom står det mycket på nätet, men alltid samma sak med olika ordval. Tar man Autismliknande tillstånd som exempel så står det inte alls särskilt mycket om den diagnosen. Jag känner många med Asperger syndrom, men färre med Autismliknande tillstånd. Dessvärre tycker jag att det är svårt att hitta bra och pålitlig information om båda diagnoserna.

Jag tycker även att media skrivit för mycket negativt om många diagnoser, vilket jag upprörs över. Det finns folk som tror att vi med diagnoser är massmördare eller andra hemska saker. Ta mig inte fel nu; Jag säger INTE att ALLA "normala" tror så, tack och lov, men det finns de som gör det. Många tror sig även kunna allt om diagnoser för att de suttit och läst i böcker eller på nätet om sådana, men sanningen är att man aldrig kan lära sig för mycket. Har man inte en diagnos själv så kan man aldrig förstå den fullständiga innebörden av ett diagnosliv. Man kan självklart föreställa sig och försöka förstå diagnosliv, men då är det bästa att gå på föreläsningar av folk med diagnoser. Det är därför jag föreläser mycket om mina diagnoserfarenheter, men också för att bevisa att det faktiskt finns många med diagnoser som är riktigt högfungerande. Tro det eller ej, men vissa med Asperger syndrom kan faktiskt vara mer högfungerande än "vanligt normala" människor är.

När det sedan kommer till att skriva om diagnoser på Internet så ser jag både för- och nackdelar med det, men så är det ju med allting. Självklart är det bra att skriva om diagnoser och vilka svårigheter det kan innebära att leva med sådana, men vad jag oroar mig lite över är att folk kan tro sig kunna allting utan att känna diagnostiserade människor. Dessvärre finns så mycket negativ och stereotypisk information på nätet om t.ex. Asperger syndrom att många med den diagnosen skäms över eller förnekar sin diagnos. När det gäller Autismliknande tillstånd är det väldigt svårt att förstå diagnosen för att det står för lite om den. Personligen tycker jag att fler med dessa diagnoser borde skriva om sina erfarenheter i t.ex. bloggar eller på Facebook, för att sprida fakta vidare och för att minska negativa fördomar. Det är ju klart att det alltid kommer att finnas folk som tycker och tänker, men jag tror att om fler kunde berätta om diagnoser skulle det nog vara enklare att förstå sig på folk med diagnoser. Någonting som är väldigt viktigt att skriva om är att alla med diagnoser är olika och även utvecklas olika. Man kan inte ta för givet att en person med t.ex. utvecklingsstörning alltid kommer att ha svårt för si eller så, svårigheter kommer och går - så är det för alla. Det tror jag i alla fall.

En typisk fördom om Asperger syndrom är att man har otroligt svårt för socialt samspel och har dålig fantasi. Självklart finns det folk som har dessa svårigheter, men jag vet många som inte tillhör den gruppen. Det är klart att det alltid finns undantag, men då många glömmer detta så anser jag att man bör förtydliga detta när man skriver om diagnoser. Jag har alltid haft livlig fantasi och kommit långt i livet med den, men socialt samspel hade jag svårare för som barn. Människor utvecklas hela tiden. Idag kan jag ses som blyg ibland, men jag är mer osäker när det är mycket folk. Jag är inte blyg, jag är reserverad och något osäker ibland.

Ärligt talat finns det så mycket att skriva om diagnoser och fakta kring det att all tid i världen inte skulle räcka till. Nu har det här inlägget blivit mycket längre än jag planerade från början, men jag hoppas att ni fann inlägget intressant. Ifall ni har konstruktiv kritik att framföra är jag öppen för sådan, förutsatt att det är med trevlig ton ni ger den. Kommentarer är varmt välkomna också. Om ni har några egna erfarenheter kring diagnosliv och vill diskutera detta kan ni söka upp en Facebookgrupp kallad "Se individen, inte diagnosen", där jag tar upp sådana här saker. Där skriver jag även om diagnoser som ämne och inte bara mina egna åsikter eller erfarenheter, där är det mer varierat. I den gruppen har jag bland annat skrivit om mediainlägg och mina föreläsningar, men också vänners tankar. Tack för att ni läst igenom detta långa inlägg! Håll ögonen öppna för fler inlägg.

4 kommentarer:

  1. Bra skrivet!

    Är riktigt trött på dessa stereotyper... i andras ögon kan jag inte ha mina diagnoser för jag är ju så "normal" och högfungerande. De med asperger ska ju vara otrevliga och helt socialt inkompetenta medan de med ADHD ska slåss och skrikas stup i kvarten. Det känns som att folk glömmer att vi med så kallade funktionshinder också är individer och helt olika.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack sweetie <3 Jag känner igen det du säger! Du anar inte hur många gånger jag får höra att jag är för "normal" eller för "högfungerande" för att kunna ha en diagnos. Jag hade större svårigheter som barn dock, man utvecklas ju hela livet igenom. Vi med diagnoser är många gånger MER högfungerande än en "vanlig" person ;)

      Radera
  2. Jag fick själv AS diagnos för 15-16 år sedan, jag har senare i livet hållit det hemligt grund av alla fördomar om oss. För man orkar inte med människor som tar till det där "bebisspråket" och tror att man är grovt utvecklingsstörd och inte förstår något. Jag har många utbildningar i bagaget, även tvåbarnspappa och har jobb och det fungerar bra.

    Alla som känner mig vet att jag är lite annorlunda men väldigt intelligent. För jag föddes inte som alla andra, jag blev mig själv ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh, så du har också Asperger syndrom? => Det där var mycket intressant och lärorikt måste jag erkänna :)

      Radera