God eftermiddag! Allt bra med er? Själv mår jag helt okej för stunden och har god lust att skriva lite. Jag vet att bloggandet varit slarvigt ett tag, men som sagt så ska jag försöka bättra mig. I det här inlägget ska ni få läsa om hur det är att leva som funktionshindrad. Självklart kan jag ju dock bara utgå ifrån egen erfarenhet, men det är ju alltid något åtminstone. Ett liv som funktionshindrad blir lättare när man accepterar vad man har istället för att gå omkring och försöka dölja det, tro mig!
Att leva som funktionshindrad är inte alltid enkelt, det kan man inte förneka, men man kan utvecklas. Ju fortare man lär sig acceptera vad man har och hur man är desto lättare blir det att hantera svårigheterna. En typisk reaktion jag ofta får av folk som får veta om min diagnos är att de säger att jag verkar så "normal", inte har några problem, med mera. Jag vet att folk menar väl, men återigen kan jag inte låta bli att ta illa vid mig. Att folk säger sådana saker bevisar ju egentligen bara på hur lite kunskap de besitter. Glöm aldrig att se individ framför diagnos.
På nätet står det ofta väldigt mycket negativt, men jag anser att man bör ta upp positiva egenskaper också. Specialintressen kommer jag att blogga mer om i framtiden, men vad jag redan nu kan säga är att de är mer praktiska än många tror. En typisk egenskap för folk med Asperger Syndrom är gott sinne för detaljer. När jag gick på dagis kunde jag lätt se skillnad på identiska dockor i butikerna. Nu när jag är äldre och för länge sedan slutade leka har jag gott detaljminne, jag kan minnas exakta datum för vissa saker och minnas i detalj vad folk sagt till mig när.
Tyvärr blir många funktionshindrade dåligt bemötta idag, vilket är extremt hemskt. Alltför många glömmer att se individen och ser istället bara diagnosen. Jag och en av mina bästisar talade nyligen om detta. På många platser för funktionshindrade, som t.ex. kortids, skolor, behandlingshem, med mera, ser man bara diagnosen. När jag mått dåligt har jag många gånger fått höra att jag bara spelar, vill ha uppmärksamhet, tycker synd om mig själv, med mera, vilket är jobbigt att bara tänka på. Hur kan folk vara så kalla mot sina medmänniskor? Måste man vara psykolog för att bry sig? Nej usch, det är så hemskt att jag ryser bara av tanken.
På gymnasiet blev jag bemött på ett bra sätt och när jag mådde dåligt behövdes det bara att någon fanns där för mig. Det är det bästa man kan göra när man ser någon må dåligt: Hjälp personen att söka hjälp, uppmuntra henne/honom och visa hur mycket du tycker om personen. Visa också att du verkligen tror på henne eller honom, för det hjälper mer än man tror. Kom också ihåg att vara mycket noga med ditt ordval, det är så lätt att annars ta råd för anklagelser när man mår dåligt.
Nu hoppas jag att jag har gett er en ungefärlig bild av livet som funktionshindrad. Än en gång vill jag passa på att påminna alla om att se individ framför diagnos. Tänk på hur du uppför dig mot dina medmänniskor. Här kommer ännu en positiv egenskap med Asperger Syndrom in i bilden: De flesta med det har ett bra och välvårdat språk. Jag får ofta höra att jag låter så "gammal" när jag är finkänslig, men hellre att man låter "gammal" och har ett välvårdat språk än att man låter otrevlig som många gör idag. Folk skriker "jävla CP", "hora", "fitta", "damp-unge", "missfoster", med mera, till varandra idag, vilket inte är okej. Tänk på att det du säger kan såra folk. Om du skulle ha Damp eller vara CP-skadad, skulle du verkligen tycka att det vore roligt att folk gjorde narr av det? Nej, det tror jag inte.
Nåja, mer om finkänslighet och diagnoser får ni läsa i framtiden. Jag ska försöka hinna blogga mer idag, men vi får se. Ni kommer i vilket fall inom kort få läsa mer om mobbning, finkänslighet, funktionsnedsättningar, med mera. Det kan jag lova.
Att leva som funktionshindrad är inte alltid enkelt, det kan man inte förneka, men man kan utvecklas. Ju fortare man lär sig acceptera vad man har och hur man är desto lättare blir det att hantera svårigheterna. En typisk reaktion jag ofta får av folk som får veta om min diagnos är att de säger att jag verkar så "normal", inte har några problem, med mera. Jag vet att folk menar väl, men återigen kan jag inte låta bli att ta illa vid mig. Att folk säger sådana saker bevisar ju egentligen bara på hur lite kunskap de besitter. Glöm aldrig att se individ framför diagnos.
På nätet står det ofta väldigt mycket negativt, men jag anser att man bör ta upp positiva egenskaper också. Specialintressen kommer jag att blogga mer om i framtiden, men vad jag redan nu kan säga är att de är mer praktiska än många tror. En typisk egenskap för folk med Asperger Syndrom är gott sinne för detaljer. När jag gick på dagis kunde jag lätt se skillnad på identiska dockor i butikerna. Nu när jag är äldre och för länge sedan slutade leka har jag gott detaljminne, jag kan minnas exakta datum för vissa saker och minnas i detalj vad folk sagt till mig när.
Tyvärr blir många funktionshindrade dåligt bemötta idag, vilket är extremt hemskt. Alltför många glömmer att se individen och ser istället bara diagnosen. Jag och en av mina bästisar talade nyligen om detta. På många platser för funktionshindrade, som t.ex. kortids, skolor, behandlingshem, med mera, ser man bara diagnosen. När jag mått dåligt har jag många gånger fått höra att jag bara spelar, vill ha uppmärksamhet, tycker synd om mig själv, med mera, vilket är jobbigt att bara tänka på. Hur kan folk vara så kalla mot sina medmänniskor? Måste man vara psykolog för att bry sig? Nej usch, det är så hemskt att jag ryser bara av tanken.
På gymnasiet blev jag bemött på ett bra sätt och när jag mådde dåligt behövdes det bara att någon fanns där för mig. Det är det bästa man kan göra när man ser någon må dåligt: Hjälp personen att söka hjälp, uppmuntra henne/honom och visa hur mycket du tycker om personen. Visa också att du verkligen tror på henne eller honom, för det hjälper mer än man tror. Kom också ihåg att vara mycket noga med ditt ordval, det är så lätt att annars ta råd för anklagelser när man mår dåligt.
Nu hoppas jag att jag har gett er en ungefärlig bild av livet som funktionshindrad. Än en gång vill jag passa på att påminna alla om att se individ framför diagnos. Tänk på hur du uppför dig mot dina medmänniskor. Här kommer ännu en positiv egenskap med Asperger Syndrom in i bilden: De flesta med det har ett bra och välvårdat språk. Jag får ofta höra att jag låter så "gammal" när jag är finkänslig, men hellre att man låter "gammal" och har ett välvårdat språk än att man låter otrevlig som många gör idag. Folk skriker "jävla CP", "hora", "fitta", "damp-unge", "missfoster", med mera, till varandra idag, vilket inte är okej. Tänk på att det du säger kan såra folk. Om du skulle ha Damp eller vara CP-skadad, skulle du verkligen tycka att det vore roligt att folk gjorde narr av det? Nej, det tror jag inte.
Nåja, mer om finkänslighet och diagnoser får ni läsa i framtiden. Jag ska försöka hinna blogga mer idag, men vi får se. Ni kommer i vilket fall inom kort få läsa mer om mobbning, finkänslighet, funktionsnedsättningar, med mera. Det kan jag lova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar