God kväll! Jag och en vän till mig talade nyligen om ett mycket intressant ämne som bör tas upp idag: Artighet! Folk gör ingenting annat än att gnälla och har de dåliga dagar går det ut över alla runt omkring, det börjar gå mig och många andra på nerverna. Folk skriker åt varandra, sprider negativa inlägg över Internet, svär och kastar ut fula ord, med mera. Har folk glömt bort artighet och finkänslighet idag?! Nog för att alla har dåliga dagar, men sprida ut negativ stämning och förstöra för andra är inte okej! Alltför många jättetrevliga människor går och blir otrevliga för att de blir så negativt bemötta, det är verkligen upprörande. Personer som förblir trevliga och snälla oavsett hur de blir bemötta är verkligen underbara!
Jag minns att jag hade en period i livet då jag inte mådde bra och gick omkring med svordomar hela tiden, vilket jag storångrar idag. Min underbara handledare från gymnasietiden och jag talade ofta om skillnaden mellan svordomar samt artigheter, vilket ledde till att jag insåg hur illa jag uppfattades av min omgivning under en period. Idag skulle jag dock aldrig gå omkring och skrika ut en massa negativa saker åt folk, hur jag än mår. Min underbara handledare som också undervisade mig i svenska kommer nog alltid vara min största förebild någonsin, för hon var superförnuftig. Är man arg på någon för något hjälper det inte att vara otrevlig, men däremot att lugnt och sansat tala med personen för att ta reda på varför hon/han gjorde så. Det är inte okej att kasta ur sig vad som helst, oavsett hur arg eller ledsen man är. Man blir mycket mer omtyckt av andra om man är artig än om man är otrevlig. Varför är det så få som förstår det?! Fler borde tänka så fint som min fina svenskalärarinna gjorde, då skulle livet vara mycket ljusare.
Nog för att man inte kan vara trevlig jämt, men man måste åtminstone försöka. Alltför många idag låter sina negativa tankar gå ut över andra. Har man så negativa tankar att man måste sprida ut dem via nätet eller låta dem gå ut över andra människor bör man söka hjälp, för det finns att få. Världen är inte så dyster som så många tror, det gäller bara att våga vara mottaglig för det positiva. Är man missnöjd med någonting någon gjort kan man säga ifrån, men på ett bra sätt. Att svära och skrika åt någon hjälper inte, det gör bara saken värre och man inte tas på allvar tillslut. Man kommer mycket längre med finkänslighet och kan inte alltid begära uppvaktning av andra, man måste själv se vad man kan göra för att hjälpa sig själv. Varför ska det vara så svårt? Mer artighet & finkänslighet på nätet, tack!
Jag minns att jag hade en period i livet då jag inte mådde bra och gick omkring med svordomar hela tiden, vilket jag storångrar idag. Min underbara handledare från gymnasietiden och jag talade ofta om skillnaden mellan svordomar samt artigheter, vilket ledde till att jag insåg hur illa jag uppfattades av min omgivning under en period. Idag skulle jag dock aldrig gå omkring och skrika ut en massa negativa saker åt folk, hur jag än mår. Min underbara handledare som också undervisade mig i svenska kommer nog alltid vara min största förebild någonsin, för hon var superförnuftig. Är man arg på någon för något hjälper det inte att vara otrevlig, men däremot att lugnt och sansat tala med personen för att ta reda på varför hon/han gjorde så. Det är inte okej att kasta ur sig vad som helst, oavsett hur arg eller ledsen man är. Man blir mycket mer omtyckt av andra om man är artig än om man är otrevlig. Varför är det så få som förstår det?! Fler borde tänka så fint som min fina svenskalärarinna gjorde, då skulle livet vara mycket ljusare.
Nog för att man inte kan vara trevlig jämt, men man måste åtminstone försöka. Alltför många idag låter sina negativa tankar gå ut över andra. Har man så negativa tankar att man måste sprida ut dem via nätet eller låta dem gå ut över andra människor bör man söka hjälp, för det finns att få. Världen är inte så dyster som så många tror, det gäller bara att våga vara mottaglig för det positiva. Är man missnöjd med någonting någon gjort kan man säga ifrån, men på ett bra sätt. Att svära och skrika åt någon hjälper inte, det gör bara saken värre och man inte tas på allvar tillslut. Man kommer mycket längre med finkänslighet och kan inte alltid begära uppvaktning av andra, man måste själv se vad man kan göra för att hjälpa sig själv. Varför ska det vara så svårt? Mer artighet & finkänslighet på nätet, tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar